You haven't lived until you've found something worth dying for

I morgon ska vi på dubbla kalas, först hos alvars dagiskompis och sen ska vi fira lilla Wilma! Blir en tuff dag med allt fika som kommer stå mitt framför näsan på mig, men det går nog det också!

Idag blir det latmansfrukost; turkisk yoghurt, grädde, hallon och vaniljpulver. En kaffekopp med grädde i på det så står jag mig bra fram till lunch!

Idag ska vi åka på "baby på bibblan", ska bli intressant att se om hon tycker det är kul!

Här har det hänt mycket sedan sist, och det allra största är väl ändå vår dotters ankomst. Den 13 april klockan 01.31 föddes vår Sigrid efter en veckas igångsättningsförsök. Igångsättningen var resultatlös men en hinnsvepning satte till slut fart på saker och ting! Anledningen till att de ville sätta igång mig var att Alvar ju var så stor när han föddes, plus att jag hade väldigt mycket fostervatten denna gång. Jag balanserade på gränsen till graviditetsdiabetes denna gång men klarade mig med nöd och näppe. Sigrid uppskattades dock till +40% över normal storlek på tillväxtultraljudet.

Förlossningen var en helt otrolig upplevelse där jag kände att jag hela tiden hade kontroll över vad som hände och direkt när Sigrid var ute så kom en enorm sorg över mig att detta var sista gången. Om alla förlossningar var som denna skulle jag kunna göra om det hur många gånger som helst! Och sen kom glädjen över vår fantastiskt fina lilla dotter. 4335 gram och 52 cm, inte alls så stor som vi blivit lurade att tro! Men en rejäl bit ändå 😊

Värkarna startade vid middagstid någon gång och blev regelbundna och kraftigare vid sjutiden på kvällen. Vi var i Sunderbyn vid tiotiden på kvällen och hon föddes alltså ca 3 1/2 timme efter att vi kom in på förlossningen. Snabbt men inte för snabbt med andra ord!

Det var allt för idag, förhoppningsvis så dröjer det inte lika länge till nästa inlägg 😊

Men som rubriken säger, jorden fortsätter snurra och livet går vidare. Vissa dagar är tyngre än andra, men det går åt rätt håll.

Men det är klart, för en som alltid somnat och sovit själv i eget rum så blir det ju väldans konstigt när man helt plötsligt förväntas somna i samma säng som mamma eller pappa på sjukhuset, och sen helt plötsligt är tillbaka i egen säng när det börjar vara dags för gamla rutiner igen. Dessutom äter han fortfarande knappt nåt på dagarna, så säkert vaknar han på natten och är hungrig också...

Nåja, det ger väl med sig i tonåren om inte annat, detta stök :-)

Nu är klockan 02.12 så det börjar vara läge att försöka sova lite...

Nåja, fler "första gången": Alvar har ätit sitt livs första glass (sjukvårdspersonalen trodde inte sina öron), för första gången har Alvar sovit någon annanstans än hemma. Han har varit så duktig på sjukhuset, och vi har passat på att ligga och kika på honom när han somnat, något vi aldrig sett förr i och med att han alltid somnar inne i sitt rum, ensam. 

Ibland får verkligen ens principer fara åt fanders :-) Alvar har druckit saft, ätit glass, chips och choklad. Allt för att få i lillrackarn lite energi.

Ja fy tusan, och som grädde på moset så fick stackars Wille magsjuka på sin födelsedag. Inte mycket att göra åt, men tråkigt ändå.

Nu ska jag återvända till min sjuka familj...

När det gäller talet så har det hänt fantastiskt mycket senaste 4-5 månaderna! Från att i princip bara sagt mamma, pappa, Wille, mommo och några ord till i höstas så pratar han nu mer eller mindre ständigt i tre- och fyraordsmeningar. Det lossnade på allvar när jag hade semester en vecka i höstas i samband med hans tvåårsdag, vi pratade ju med varandra heeela dagarna och då var det som att spärren släppte. Han berättar vad han gör/vill göra, vad allt möjligt heter och om han är ledsen. Vart pappa/Wille/mamma/mommo/moster/farfar är och gör, vad djuren heter och hur de låter... Listan kan göras lång 😊 favoritordet är nog mamma, tätt följt av mat och sova. Han vet sina prioriteringar, den där!  Han vet hur man startar tvättmaskin och diskmaskin och kan visa vart nästan alla husgeråd ska vara i köket. Han älskar att hjälpa till med hushållssysslorna och är noga med att vi måste tacka honom för hjälpen. Nyligen lärde han sig också att säga förlåt om man visar att han gjorde illa någon.

Han sover just nu rätt bra, oftast 11-12 timmar per natt plus 1 1/2 timme på dagen. Sover lite mindre på dagis dock. En riktig tröttis! 

Kissar på pottan gör han också om man sätter honom där, men har ännu inte börjat signalera att han vill kissa någon annanstans än i blöjan. Men det kommer 😊 

Han älskar att titta på youtube på plattan och vi gör vårt bästa för att begränsa just det! Teven är dock inte intressant ännu, förutom när vi tittar på matlagningsprogram tillsammans.

Kort sagt så är han en underbar unge just nu, med fungerande rutiner och ett härligt sätt (peppar peppar!). Tur att den här underbara tiden ger lite andrum inför treårstrotsen...

Älskade ungar, vad vore livet utan våra fina pojkar??!

Barnstrumpor i fönstret på toaletten...

Pussel i soffan.....

Kaoset är fullständigt.

Det roliga är att trots att vi levt tillsammans i snart fjorton år (shit!) så känns det som att vi fortfarande kommer varandra närmare och närmare. Man växer ihop mer och mer, lär sig mer och mer om varandra och ibland känns det som att jag inte riktigt vet vart jag själv slutar och Danne börjar. Jag är förstås jag och han är han, men samtidigt så är vi ett "vi", det vi som skapat två underbara barn och det vi som har så mycket kvar att göra och uppleva i vårt gemensamma liv.

Jag är så sjukt tacksam att jag så tidigt i livet träffade min bästa vän, han som alltid kan få mig att skratta hur eländig jag än känner mig och som är en stöttepelare vad jag hittar på. Inte är livet alltid en dans på rosor, och visst har vi bättre och sämre dagar, men med en så fantastisk livskamrat så är allt det dåliga mycket lättare att uthärda!

Slutar man någonsin gråta? Jag börjar tvivla. Vi har inte ens klarat av att begrava henne ännu, det känns som att det kommer bli för svårt.

Fina älskade flickan våran, du finns för alltid i våra hjärtan och vi kommer alltid att minnas dig!

Igår kväll dracks det strawberry daiquiris med syster och man, trevligt hade vi! Idag blir det en sväng förbi Lomtjärn med Wille, det är visst nå aktiviteter där idag.

Njuter verkligen av dessa dagar nu, trots att det nästan är för varmt för min smak. Man ska inte klaga :-)

Dagen firades iaf i London med min älskling, och i helgen har jag bjudit släkt och vänner på fika. Riktiga kalaset blir min och mina två vänners gemensamma 90-årsfest! Om det nu kommer nån, nästan inga anmälda än så länge.

Livet är mindre kul just nu, fått världens gallbesvär med fyra anfall på fyra dagar :-( måste vara åldern....

I övrigt knallar livet på, barnen växer och utvecklas och just nu har vi semester! Vore ju skönt om smärtan kunde ge sig så jag kunde njuta av ledigheten bara...