You haven't lived until you've found something worth dying for

Som alltid ska det bli spännande att se hur det ser ut med vikt och längd för Minimans del :-) mindre kul är dock att första sprutan ska tas :-/ har inte nålskräck över huvud taget men lite jobbigt är det ju alltid när det är ens barn som ska bli stuckna!

Kan knappt minnas tiden innan du fanns <3

Alvar har sovit bra även i natt, som en klubbad från 20.00 till 05.00 då han vaknade för att käka. Får vi nu bara bort nattmålet snart så är jag one happy mama :-)

Igår bestämde jag och Älskling oss för att återkräva vårt eget privata territorium, dvs sovrummet. Miniman är därför numera utlokaliserad till spjälsängen i sitt eget rum. Det var nog mer spännande för mamman och pappan än för Miniman själv, som låg och babblade en stund innan han somnade i godan ro. Några uppvak under natten samt ett nattmål håller vi inte så farligt med tanke på att han bara är tre månader :-) och så sköööönt att slippa viska och att kunna tända sänglampan! Den här lille herrn har verkligen varit mycket lättväckt...

Man vet ju aldrig hur nästa natt blir, men än så länge är vi nöjda med separationen :-)

Igår kväll började jag känna mig smårisig och inatt hade jag riktigt ont i det vänstra bröstet. Tog tempen som då låg på 38,5. Vet inte hur mycket som är influensa och hur mycket som beror på mjölkstockningen men nu har då jag och Alvar med gemensamma krafter fått bort värsta stockningen i alla fall. Usch, andra mjölkstockningen sedan Alvar föddes. Med Wille fick jag det bara en gång men den gången var jag riktigt dålig.

Alvar firade i alla fall in den här dagen med ett första skratt, snacka om att det går rakt in i hjärtat!

Efter succén med vändning från mage till rygg för några dagar sedan då han rullade tre gånger efter varandra, så har det gått lite trögt. Igår tog han sig runt en gång men sen blev han bara arg när det inte gick igen :-) nåja, är man två månader så ska man ju egentligen inte kunna sånt så det gör inte så mycket om han "glömmer bort" hur man gör!

Annars rullar allt på rätt bra! Sömnen på dagtid är lite si och så, när jag bara bäddar ner honom i vagnen och låter honom somna där så sover han bara 20-30 minuter och sen vaknar han och är omöjlig att söva om. Får han somna i bilstolen däremot, och sen bli överlyft till vagnen, så sover han för det mesta som en prins! Men så gör jag ju förstås bara när vi ändå varit tvungen att fara ut med bilen. Annars sover han även bra om man promenerar en stund med honom och han sen får sova vidare väl nedbäddad i vagnen :-) han älskar verkligen att vara varmt nedbäddad!

Nätterna fungerar än så länge bra, han vaknar för att äta en gång och sen somnar han för det mesta om och sover nån timme till. Igår kväll ratade han nappen och sen sov han hela natten igenom utan den! Inte heller nu på morgonen ville han ta den, så vi får väl se om han fortsätter så :-)

Nej, nu låter det som att nån vaknat :-)

Så länge behöver man öva innan man lär sig att vända sig från mage till rygg :-)

I går kväll var det plötsligt dags för Miniman att somna i sin säng i sovrummet istället för med oss i teverummet. Senaste dagarna har han blivit mer och mer intresserad av vad som händer runt omkring honom så teven har börjat bli lite för distraherande :-) det gick superbra (peppar peppar) och han somnade direkt och sov sen oavbrutet fram till nattmålet kring fyra. Mammas och pappas duktiga Miniman!

I går kväll var det plötsligt dags för Miniman att somna i sin säng i sovrummet istället för med oss i teverummet. Senaste dagarna har han blivit mer och mer intresserad av vad som händer runt omkring honom så teven har börjat bli lite för distraherande :-) det gick superbra (peppar peppar) och han somnade direkt och sov sen oavbrutet fram till nattmålet kring fyra. Mammas och pappas duktiga Miniman!

Wille: mamma, vad är det finaste du nånsin har sett?
Jag: det måste vara ditt och Alvars ansikten när ni precis fötts!

Tystnad...

Wille: ja mitt är då fyrverkerier!

Eller nästan iaf :-) snacka om att Alvar skämmer bort mamma! Men nu är matbutiken överfull och jag bjuder gärna Alvar på en riktig brakmåltid.

Jag är tydligen mästare på att bli sjuk när jag bjudit in till nyårsfirande, detta är andra gången på bara några år. Nåja, vad gör man?

Sitter och pumpar ur brösten mellan kräkningarna så att jag inte spricker medan Alvar käkar ersättning med god aptit :-) dessutom förtjänar pappor tydligen specialbehandling, Alvar har sovit ÅTTA timmar utan mat inatt. Fusk...

Vilden har som jag sagt tidigare en jobbig period just nu, väldigt obstinat och lever livet i 110 km/tim, aldrig tid att varva ner. Men idag satt han med Miniman i famnen i fåtöljen hos gammelfarmor och gammelfarfar. Då tittar han på mig och säger -"mamma, jag är så stolt!" Helt lugnt men så nöjt :-) jag tog tillfället i akt och berömde honom stenhårt för hur snäll och hänsynsfull han är mot lillebror och hur duktig han är på att acceptera att Miniman tar upp mycket av vår vakna tid just nu. Det har nästan varit omöjligt att ens berömma honom sista tiden eftersom han aldrig har tid att stanna upp och lyssna till vad vi säger. Men den här gången gick det in och han var väldigt nöjd och glad!

Älskade älskade unge, du har gjort mitt liv så rikt och varje gång jag ser på dig så ler jag inombords! Vad skulle vi göra utan dig?

1-månadsvägningen avklarad, miniman fortsätter växa och frodas! 5.850 gram och 58 cm.

Förmiddagens skrik-och-panik löste sig med fyra timmars middagslur på mitt bröst(!). Mysigt är det men så hemskt länge till tror jag inte jag kommer gå med på detta bröstsovande, är ju stört omöjligt att hålla efter hemmet och utfodra de två större vargarna när jag bara tillbringar all tid i soffan med miniman som ursäkt :-)

Miniman gör livet surt för mamman just nu, passar tydligen på när pappan jobbar natt :-/ vaken större delen av natten och har skrikit i princip hela morgonen. Frågan är vad jag ätit som jag inte borde, misstänker att morgonens evighets-aria kan bero på nåt sånt. Nu har han i alla fall somnat helt utmattad i min famn så nu tror jag att jag sitter mycket stilla så länge lugnet varar...

Det är svårt att förstå hur jag har kunnat ha sån tur att jag fått två så fina, underbara pojkar! Eller egentligen har jag ju tre underbara pojkar, mannen jag har gift mig med går ju inte av för hackor han heller :-)

Vilden har en väldigt jobbig period just nu, hela tiden nära till tårar och ifrågasätter verkligen ALLT som vi säger. Men man får ta det goda med det onda, det är nog inte lätt att plötsligt bli storebror efter att ha varit ensam om vår uppmärksamhet i mer än sex år. Att han börjat skolan bidrar nog också till det hela, stor omställning! Men mellan trots, skrik och tårar så finns han ju ändå där hela tiden, vår goa, mysiga och omtänksamma kille!

Miniman växer och frodas, äter och sover :-) han börjar bli mer medveten om omvärlden och sitter gärna en kort stund i babysittern och ser sig omkring. Sover ganska bra på nätterna, han äter nån gång mellan 23.00 och 01.00 och sen nån gång mellan 03.00 och 05.30. Stiger upp gör vi oftast 06.30-08.00 typ :-) längtar dock efter fler sammanhängande sömntimmar!

Nu ska jag nog stänga ögonen en stund innan det är dags för amning igen...

Ikväll ska mannen min iväg och se Sabaton i Piteå tillsammans med kompisen M. Lite avis är jag allt, önskar jag hade kunnat följa men med en bebis hängande vid tutten för jämnan så är det rätt omöjligt :-). Gav Älskling biljetterna i farsdags-/30-årspresent så jag hoppas de får roligt!

Nu ska jag testa om miniman tror sig att sussa i korgen en stund så jag kanske får äta nåt... Han provsatt för övrigt babysittern idag för första gången, det var en hit!

Hade vissa förhoppningar om en tupplur nu när Alvar skulle sova, men tji fick jag :-/ orolig liten kille med magknip bestämde sig för att mamma är skönaste sängen idag :-) nåja, tänker närhetsnjuta nån vecka till och sen blir det sömnkur och rutiner för miniman, så det är bara passa på nu! Får försöka sova lite med Alvar på bröstet och hoppa över lunchen helt enkelt, man har ju reserver att ta av :-)