You haven't lived until you've found something worth dying for

Tror minsann att Miniman vuxit till sig lite :-)

Men vi har faktiskt haft några lugna dagar med Vilden nu. Lugnt vid läggdags, kramig och mysig kille. Sen är han ju helt underbar med Miniman vilket också ligger på plussidan :-)

Miniman däremot är i sämre form. Om det är tänder eller förkylning vet jag inte men han har feber, krånglar med maten, vaknar för tidigt på morgnarna och strular en del vid middagslurarna. Nåja, bättre tider kommer!

Vikt: 9.440 gram
Längd: 69 cm

Ren och skär kärlek!

Liten jämförelse av grabbsens viktkurvor, den övre är Vildens och den andra Minimans! Vi gör rejäla barn :-)

Vilden har nästan alltid varit en dröm att lägga för kvällen, iaf sedan han kurades vid rätt späd ålder. Numera är varje kväll en kamp och mer än en gång har han somnat arg och ledsen, nattad av frustrerade föräldrar :-( han ska inte tvätta sig, inte ta på pyjamas, inte borsta tänderna... Säger vi A så säger han B på pin kiv! Det är så tröttsamt, för att inte tala om hur jobbigt det är för honom! Igår började han dessutom hota att göra illa mig om jag inte gjorde som han sa, men där var måttet rågat för min del! Vi satt länge igår kväll, Älskling och jag, och försökte komma på hur vi ska undkomma vissa av konflikterna. Bråk är väl tyvärr oundvikligt ibland men det vore ju skönt om man kunde minimera det hela, särskilt på kvällstid... Att somna ledsen är det sista jag önskar honom!

Tycker hela dagarna fylls av konflikter just nu, jobbigt :-(

Ja herregud vad han äter... Full flaska ersättning på morgonen, banan+nästan full flaska på förmiddagen, full flaska på tidiga eftermiddagen, gröt+ersättning till middag och en ganska ordentlig flaska till kvällsslurk!

Men så växer han ju och frodas också <3

Idag döper vi vår älskade lille grabb!

Nu var det dags för ett lite kontroversiellt ämne även här :-)

Bakgrund: när Vilden var bebis höll vi på att duka under av sömnbrist. Enda sättet att söva honom var att mata, och sov någon längre stund gjorde han bara med bröstet i munnen. Ohållbart! BVC rekommenderade den berömda femminutersmetoden, vilket gränsar till barnmisshandel enligt mig :-/ vi testade en kväll men vi pallade inte. Nu då?

På babysimmet träffade vi en bekant som hade en flicka i samma ålder som Vilden. Vi kom in på ämnet sömn och hon sa de magiska orden som räddade oss: "Anna Wahlgrens Barnaboken" och "Sova hela natten-kuren". Vi läste in oss stenhårt på kuren och sen körde vi. Då var Vilden runt 7-8 månader. Tredje natten av kuren sov han lugnt och tryggt hela natten lång, och det har han fortsatt med i alla år sedan dess, förutom naturligtvis vid magsjukor och någon enstaka mardröm. Men även då somnar han om och sover gott, så trygg är han i sin sömn och sin säng!

Miniman är mer eller mindre "standardmodellerad" från ca 1 1/2 månads ålder, dvs vi har försett honom med fasta och tillräckliga mat- och sovtider och lärt honom att somna på egen hand. Det enda jag ångrar lite är införandet av tutten, men gjort är gjort och spädisar måste ju tillfredsställa sitt sugbehov på något vis. Hellre tutten än jag om vi säger så!

Tutten gjorde dock att vi inte såg till att införa rutiner för att få honom att somna om utan vi gjorde det enkelt för oss och stoppade bara in tutten. Vips, sömntrubbel... Helt plötsligt åker tutten ur fjorton gånger per natt.

Så nu kör vi en sova hela natten-kur på Miniman. Vi har gjort bort tre nätter och de två senaste har han sovit elva timmar i sträck, utan tutte och utan nattmål. Visst kommer det att komma några bakslag och dagslurarna sitter inte stenhårt ännu men vi kommer dit! Är så glad och tacksam att vi fick nys om Annas metoder, att lära sitt barn att vara trygg i sig själv och kunna somna och somna om själv är nog den bästa gåva man kan ge!

Som sagt, kontroversiellt ämne, och jag förväntar mig inte att alla ska ropa "hurra!" och göra som vi men det här är VÅRAN solskenshistoria :-)

Igår var det dejt med Eva på BVC för kontroll av heffaklumpen. Han stoltserar numera med en vikt på rejäla 8840 gram fördelat på 67 vackra centimetrar! Älskade lilla hjärta <3

Dags för tand nummer två!

Idag, eller kanske snarare i natt, har Minimans första tand kikat fram! Inte konstigt att han varit lite gnällig och sovit sämre än vanligt :-)

Funderar mycket fram och tillbaka just nu om jag ska sluta amma eller ej. Rent fysiskt fungerar det bra för oss båda men Alvar har väldigt svårt att slappna av vid bröstet eftersom han tydligen blir frustrerad när han inte ser vad som händer runt omkring. Han äter ett tag och sen blir han alldeles hysterisk och skriker tills jag vänder honom framåt. Sen blåvägrar han att ta samma bröst igen, men ger jag honom det andra bröstet så äter han glatt i två minuter och så börjar det hela om... Jag ser ju på honom att han växer och frodas och alltså får i sig det han behöver men det är ändå ett stressmoment för mig när jag inte vet hur mycket han får i sig. Har inte beslutat mig än, vi får väl se hur jag gör!

Miniman har inte visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna, helt klart är det väldigt betungande att vara snart fyra månader :-) inget stämmer riktigt, bröstet är han mest arg på och han envisas med att vakna för tidigt från alla sömnpass. Snart är det dags att strukturera om dagarna litegrann och anpassa schemat efter att han ju blir stora grabben på måndag :-) få se om vi får allt att stämma bättre med lite justeringar...

I övrigt rullar det på rätt bra! Vilden har haft en period som har varit fruktansvärt påfrestande för oss allihop och han verkar ha haft det ganska jobbigt med sig själv. Det går upp och ner men jag skönjer en försiktig ljusning... Det är inte alltid så lätt när man blivit storebror!

Nu blir det Masterchef Australia och en stunds avkoppling för mig....

Det finns inget i världen jag inte skulle göra för er mina älsklingar!

Vilden har alltid pratat MYCKET men de senaste veckorna har det verkligen varit extremt... Han har inte tid att äta vid middagen för att munnen går i ett, han sitter vid datorn med hörlurarna på och tittar på nåt program samtidigt som han pratar oavbrutet om nåt helt annat.. Ikväll ska han sova med mig i dubbelsängen då Älskling jobbar natt och jag skojade med honom innan läggdags om att han förmodligen babblar i sömnen också :-) på sätt och vis är han ju så söt men jag blir så sjukt trött i huvudet av att lyssna på honom. Som grädde på moset så har Miniman blivit extremt lättdistraherad när vi ammar så storebrors surrande stör måltiderna lite. Nåja, det är nog bara för Miniman att vänja sig :-)

I övrigt lullar det på, vi har medicinerat Miniman färdigt med Bricanylen och bättre har det väl blivit men helt bra är det inte. Rosslar en del fortfarande och piper då och då men eftersom han är pigg och fräsch i övrigt så avvaktar vi lite.

Nej, dags för kvällssysslorna och sen nattitajm!

Åren med Vilden har verkligen lärt mig hur fort tiden går. Även om jag intellektuellt mycket väl förstår att åren rullat på så KÄNNS det som igår som vi låg där på förlossningen och fick träffa vår son för första gången. Och nu är han en sjuåring som går förskoleklass, börjar lära sig läsa och är intresserad av matte. Han tränar taekwondo, åker slalom och är så fruktansvärt vetgirig om allt mellan himmel och jord. Tiden har rusat iväg och det känns som att jag missat hälften ibland :-) nu när vi fått barn nummer två så många år senare så försöker jag verkligen ta vara på varje minut och lagra alla minnen med Miniman, för nu vet jag av erfarenhet hur snabbt allt går.

Ett av de jobbigaste ögonblicken i mitt liv var den första gången jag släppte av Vilden utanför skolan och såg honom gå mot skolan med ryggsäcken på ryggen. Då kändes det som att hjärtat var på väg ut ur kroppen och jag vinkade hejdå till en småbarnstid som aldrig kommer tillbaka, vilket känns både vemodigt och skönt.

Ta vara på de både jobbiga och härliga första åren! De går så fort och kommer aldrig tillbaka.

Efter dubbla turer till VC samt ett argt telefonsamtal till chefen för sagda VC så fick vi äntligen medicin utskrivet till Miniman. Nu piper det mindre i hans luftrör och en del av rosslet är också borta. Men riktigt fräsch är han inte än. Enligt läkaren har han tydligen bronkit, så länge han inte har RS så är jag glad! På dagarna rullar det på bra men nattsömnen tar stryk av snoret och hostan. Hoppas på bättring där snart...

Nu ska jag passa på att sova medan jag kan!

Check!

Orsak: täppt näsa samt förmodligen lite väl händelserik dag.

Nu försöka få sova en stund...