Två mirakel
Det är svårt att förstå hur jag har kunnat ha sån tur att jag fått två så fina, underbara pojkar! Eller egentligen har jag ju tre underbara pojkar, mannen jag har gift mig med går ju inte av för hackor han heller :-)
Vilden har en väldigt jobbig period just nu, hela tiden nära till tårar och ifrågasätter verkligen ALLT som vi säger. Men man får ta det goda med det onda, det är nog inte lätt att plötsligt bli storebror efter att ha varit ensam om vår uppmärksamhet i mer än sex år. Att han börjat skolan bidrar nog också till det hela, stor omställning! Men mellan trots, skrik och tårar så finns han ju ändå där hela tiden, vår goa, mysiga och omtänksamma kille!
Miniman växer och frodas, äter och sover :-) han börjar bli mer medveten om omvärlden och sitter gärna en kort stund i babysittern och ser sig omkring. Sover ganska bra på nätterna, han äter nån gång mellan 23.00 och 01.00 och sen nån gång mellan 03.00 och 05.30. Stiger upp gör vi oftast 06.30-08.00 typ :-) längtar dock efter fler sammanhängande sömntimmar!
Nu ska jag nog stänga ögonen en stund innan det är dags för amning igen...
