Stök
Nu märks det att det varit mycket dramatik och många rutinavbrott för minimannen, det var länge sedan han stökade så här mycket på natten. Och vääääärldens mammagris är han dessutom!
Men det är klart, för en som alltid somnat och sovit själv i eget rum så blir det ju väldans konstigt när man helt plötsligt förväntas somna i samma säng som mamma eller pappa på sjukhuset, och sen helt plötsligt är tillbaka i egen säng när det börjar vara dags för gamla rutiner igen. Dessutom äter han fortfarande knappt nåt på dagarna, så säkert vaknar han på natten och är hungrig också...
Nåja, det ger väl med sig i tonåren om inte annat, detta stök :-)
Nu är klockan 02.12 så det börjar vara läge att försöka sova lite...
A week of many "firsts"
Ja, den här senaste veckan har varit intressant. Vi har gjort många saker för första gången! Första ambulansfärden, första gången jag på fullt allvar kan säga att mina ben inte bar mig. Vilken skräck när Alvar krampade och inte andades! Jag orkar knappt ens tänka på det igen. Nu är jag så nojig att jag till och med sovit på madrass på golvet i hans rum, av rädsla för att det ska hända nåt.
Nåja, fler "första gången": Alvar har ätit sitt livs första glass (sjukvårdspersonalen trodde inte sina öron), för första gången har Alvar sovit någon annanstans än hemma. Han har varit så duktig på sjukhuset, och vi har passat på att ligga och kika på honom när han somnat, något vi aldrig sett förr i och med att han alltid somnar inne i sitt rum, ensam.
Ibland får verkligen ens principer fara åt fanders :-) Alvar har druckit saft, ätit glass, chips och choklad. Allt för att få i lillrackarn lite energi.
Ja fy tusan, och som grädde på moset så fick stackars Wille magsjuka på sin födelsedag. Inte mycket att göra åt, men tråkigt ändå.
Nu ska jag återvända till min sjuka familj...
2 år 2 månader 22 dagar
Inspirerad av en blogg jag följer (där mamman skrev om vad hennes dotter kan för ord) och de jämna siffrorna i Alvars ålder just idag (rubriken) så tänkte jag skriva lite om vad Alvar säger och kan!
När det gäller talet så har det hänt fantastiskt mycket senaste 4-5 månaderna! Från att i princip bara sagt mamma, pappa, Wille, mommo och några ord till i höstas så pratar han nu mer eller mindre ständigt i tre- och fyraordsmeningar. Det lossnade på allvar när jag hade semester en vecka i höstas i samband med hans tvåårsdag, vi pratade ju med varandra heeela dagarna och då var det som att spärren släppte. Han berättar vad han gör/vill göra, vad allt möjligt heter och om han är ledsen. Vart pappa/Wille/mamma/mommo/moster/farfar är och gör, vad djuren heter och hur de låter... Listan kan göras lång 😊 favoritordet är nog mamma, tätt följt av mat och sova. Han vet sina prioriteringar, den där! Han vet hur man startar tvättmaskin och diskmaskin och kan visa vart nästan alla husgeråd ska vara i köket. Han älskar att hjälpa till med hushållssysslorna och är noga med att vi måste tacka honom för hjälpen. Nyligen lärde han sig också att säga förlåt om man visar att han gjorde illa någon.
Han sover just nu rätt bra, oftast 11-12 timmar per natt plus 1 1/2 timme på dagen. Sover lite mindre på dagis dock. En riktig tröttis!
Kissar på pottan gör han också om man sätter honom där, men har ännu inte börjat signalera att han vill kissa någon annanstans än i blöjan. Men det kommer 😊
Han älskar att titta på youtube på plattan och vi gör vårt bästa för att begränsa just det! Teven är dock inte intressant ännu, förutom när vi tittar på matlagningsprogram tillsammans.
Kort sagt så är han en underbar unge just nu, med fungerande rutiner och ett härligt sätt (peppar peppar!). Tur att den här underbara tiden ger lite andrum inför treårstrotsen...
Älskade ungar, vad vore livet utan våra fina pojkar??!