3 år
Idag är det tre år sedan vi stod i kyrkan och lovade att älska varandra resten av våra liv. Oj så nervöst det var! Men vilken fantastisk dag vi hade tillsammans med våra nära och kära, verkligen ett minne för livet.
Det roliga är att trots att vi levt tillsammans i snart fjorton år (shit!) så känns det som att vi fortfarande kommer varandra närmare och närmare. Man växer ihop mer och mer, lär sig mer och mer om varandra och ibland känns det som att jag inte riktigt vet vart jag själv slutar och Danne börjar. Jag är förstås jag och han är han, men samtidigt så är vi ett "vi", det vi som skapat två underbara barn och det vi som har så mycket kvar att göra och uppleva i vårt gemensamma liv.
Jag är så sjukt tacksam att jag så tidigt i livet träffade min bästa vän, han som alltid kan få mig att skratta hur eländig jag än känner mig och som är en stöttepelare vad jag hittar på. Inte är livet alltid en dans på rosor, och visst har vi bättre och sämre dagar, men med en så fantastisk livskamrat så är allt det dåliga mycket lättare att uthärda!