party, party....
Jaha, så hamnade man på Kanis igår kväll igen :-) Riktigt trevligt var det, ganska lagom mycket folk och bra stämning.
Idag är det ju som bekant Mors Dag, så vi ska fara till min mamma och äta middag ikväll. Fläskfilé med gorgonzolasås, inte dumt!
I morgon bär det äntligen av till stan med tjejerna, som jag har längtat! Är i desperat behov av nya kläder. Eftersom vi ska på bröllop den 30:e juni så lär vi desperat springa runt och jaga klänningar, allihop. Men förhoppningsvis så får vi tid till lite annat också!
Nej, nu ska jag gå och socialisera med sambon en stund.
Sommar och sol....
....och som vanligt tycker jag inte alls att det är speciellt skönt, eftersom huvudvärken kommer som ett brev på posten så fort jag vågar mig ut i solgasset. Men det ser ju fint ut i alla fall :-) Jag får väl sitta i köket och titta ut och njuta av vädret på det sättet istället.
Jobbar på med mina rabatter just nu, köpte lite blommor igår, men ändå mycket kvar att göra. Dessutom måste gräsmattan gödslas, häcken rensas och beskäras, vinbärsbuskarna klippas ner och några rabatter behöver flyttas ut en bit från husväggen. Jo just det, häggarna behöver även de beskäras, men det får vänta till hösten. Snart har vi nog fullt upp med husmålandet.
Nej, nu vill sonen kliva upp
Jobbar på med mina rabatter just nu, köpte lite blommor igår, men ändå mycket kvar att göra. Dessutom måste gräsmattan gödslas, häcken rensas och beskäras, vinbärsbuskarna klippas ner och några rabatter behöver flyttas ut en bit från husväggen. Jo just det, häggarna behöver även de beskäras, men det får vänta till hösten. Snart har vi nog fullt upp med husmålandet.
Nej, nu vill sonen kliva upp
Sista bilden på lockarna
Nu är det gjort i alla fall. Har gruvat mig länge, men till slut så tog Sara tag i det och plockade fram saxen :-)
men erkänn att lockarna VAR ganska söta?
men erkänn att lockarna VAR ganska söta?
William, 060223
Vår lilla guldklimp!
William föddes en solig eftermiddag den 23:e februari 2006 på Sunderby Sjukhus.
Han är en glad och social prick som älskar att vara bland folk, skulle gärna träffa nya människor dygnet runt :-)
När vi är ensamma hemma så har han däremot väldigt lätt för att bli uttråkad, så det är bara att ligga i och försöka hitta på saker hela tiden.
Han var ganska snabb på att börja gå, 10 månader, men däremot har han inte börjat prata än (14 mån). Han har nog helt enkelt inte haft tid än, han har fullt upp med att utforska världen runtomkring.
Jag har varit hemma med honom hela tiden sedan han föddes, men i sommar blir det ändring! Då ska jag sommarjobba så att Danne får möjlighet att vara hemma med honom. Vad roligt de ska ha!
William föddes en solig eftermiddag den 23:e februari 2006 på Sunderby Sjukhus.
Han är en glad och social prick som älskar att vara bland folk, skulle gärna träffa nya människor dygnet runt :-)
När vi är ensamma hemma så har han däremot väldigt lätt för att bli uttråkad, så det är bara att ligga i och försöka hitta på saker hela tiden.
Han var ganska snabb på att börja gå, 10 månader, men däremot har han inte börjat prata än (14 mån). Han har nog helt enkelt inte haft tid än, han har fullt upp med att utforska världen runtomkring.
Jag har varit hemma med honom hela tiden sedan han föddes, men i sommar blir det ändring! Då ska jag sommarjobba så att Danne får möjlighet att vara hemma med honom. Vad roligt de ska ha!
Meja, 050627
Meja, eller Honey Queen's Chiccolina som hon egentligen heter, är en fin dam som flyttade till oss förra hösten, eftersom hennes gamla matte tyvärr inte kunde behålla henne.
Det har varit många turer fram och tillbaka med henne. Först verkade det som att min sambo var allergisk mot henne, men hur det nu blev så blev han bättre, så då beslutade vi mer eller mindre att behålla henne. Sen kom nästa bakslag, HD-röntgen visade att hon har HD-status D, vilket som bekant inte alls är bra. Frågan var ju nu om hennes höfter skulle klara av det eviga busande och springande som blir följden när man har två livliga vovvar kring två år? Det ansåg veterinären att hon kunde, så hon blir kvar hos oss, så länge min sambo inte blir dålig igen.
Hon är en underbar hund, mjuk, gosig och eftergiven (lite väl mycket ibland). Kanske inte lika intelligent som Raja, men väldigt mysig. Två saker har dock varit svåra att vänja sig vid...
1. Hon äter allt. ALLT! Ska inte ens börja spalta upp en förteckning över grejor hon har ätit.
2. Hon är tyvärr ganska nervös av sig. Inte så att hon blir aggressiv på något sätt, men det är ganska irriterande när hon ska springa och gömma sig så fort dammsugaren åker fram och börjar brumma :-) Så sent som förra veckan upptäckte jag att hon även är rädd för skurmoppen....
Det har varit många turer fram och tillbaka med henne. Först verkade det som att min sambo var allergisk mot henne, men hur det nu blev så blev han bättre, så då beslutade vi mer eller mindre att behålla henne. Sen kom nästa bakslag, HD-röntgen visade att hon har HD-status D, vilket som bekant inte alls är bra. Frågan var ju nu om hennes höfter skulle klara av det eviga busande och springande som blir följden när man har två livliga vovvar kring två år? Det ansåg veterinären att hon kunde, så hon blir kvar hos oss, så länge min sambo inte blir dålig igen.
Hon är en underbar hund, mjuk, gosig och eftergiven (lite väl mycket ibland). Kanske inte lika intelligent som Raja, men väldigt mysig. Två saker har dock varit svåra att vänja sig vid...
1. Hon äter allt. ALLT! Ska inte ens börja spalta upp en förteckning över grejor hon har ätit.
2. Hon är tyvärr ganska nervös av sig. Inte så att hon blir aggressiv på något sätt, men det är ganska irriterande när hon ska springa och gömma sig så fort dammsugaren åker fram och börjar brumma :-) Så sent som förra veckan upptäckte jag att hon även är rädd för skurmoppen....
Raja, 050131
Här har ni min och Dannes allra första bebis! Namnet är Raja, en blandrastik bestående av gråhund, jämthund, engelsk setter och bordercollie. Hon är ett intelligent energiknippe som får alldeles för lite stimulans som det är nu, men hon verkar klara även det ganska bra. Hon är en väldigt stabil hund, psykiskt sett. Är nästan inte rädd för något, vilket är skönt som omväxling.... (se inlägget om vår andra hund).
Det enda hon verkar vara riktigt rädd för, är mörker :-)
Kort sagt en härlig dam, som trots att hon fyllde två i vintras är precis lika valpig fortfarande!
Lyckan kommer, lyckan går....
...fast allra mest kommer :-) Även fast det är kämpigt med ekonomin, och fastän jag dygnet runt brottas med problemet om vad jag ska göra till hösten så har jag ändå min underbara lilla familj som gör mig lycklig, varje dag. Vem kan begära mer än så?
Helgen var trevlig, det var premiär på Kanis. Myyycket folk, men väldigt roligt. Så länge man får vara med vännerna så brukar det bli trevligt i slutändan!
Helgen var trevlig, det var premiär på Kanis. Myyycket folk, men väldigt roligt. Så länge man får vara med vännerna så brukar det bli trevligt i slutändan!
Att vara vuxen och sakna sin barndom
Varför framstår ens barndom i efterhand som något rosenrött, skimrande underbart härligt och vackert?
När man tänker tillbaka var allt så perfekt, man hade inget ansvar för någonting, ingen oro för framtiden...
Men ändå, när man sätter sig och tänker efter lite mer noggrant, så var det ju inte alls så!! De bekymmer man hade då framstår kanske idag som bagateller, men DÅ var det ju livsavgörande frågor.
Mobbing och grupptillhörighet... Mobbad för att man inte var som andra ansåg att man skulle vara, en evig kamp för att bli vän med rätt personer så att man skulle bli någon att räkna med, för att slippa bli mobbad... Att forma om sig själv, att klä sig rätt, att säga och göra rätt saker. Och ändå blev man kallad för det ena öknamnet efter det andra.
Barn är grymma. Grymma mot dem som sticker ut. Men egentligen så är det ju inte barnens fel. Barn är grymma för att de blir lärda av vuxna att genast slå ner på det som är avvikande. Glasögon, tandställning, ett födelsemärke på fel ställe, ett annorlunda sätt att skratta... listan kan göras oändlig.
Tyvärr finns det ingen universallösning. Jag har då åtminstone ingen. Och det värsta är att jag vet att mitt barn en dag förmodligen kommer hamna i samma cirkus.
När vi växte upp lekte livet
vi var evighetens hopp
det var helt självklart att vår framtid skulle bli
oförbrukat fri
Somrar svepte fram
jorden värmde våra fötter där vi sprang
rågen gungade och gräset växte grönt
hela livet var så skönt
Frusna på en strand
flög vi drakar medans tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå...
[Ted Gärdestad - Himlen är oskyldigt blå]
Men visst har jag fina minnen från barndomen också!! Underbara somrar i sommarstugan. Bad i det iskalla havet på skolavslutningsdagen. Timme efter timme då vi bara satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Övernattningar i Ninas lekstuga på läckande luftmadrasser så att vi låg på det hårda golvet på morgonen. Hela kvällar när vi satt och analyserade sångtexter och lyssnade på musik. Vinbärskrig med min lillebror. Pirr i magen när man träffade killen man var förälskad i.
Jag tror att det bästa min barndom gav mig var Nina. Hon är min själsfrände, och jag tror att om inte hon hade varit så hade jag aldrig velat se tillbaka på den tiden. Att få träffa en vän som förstår en så fullkomligt är inte alla förunnat.
Men tyvärr så träffas vi alldeles för sällan nu. Men även om det kan gå månader mellan de gånger vi träffas, så vet jag ändå att hon alltid finns där för mig. Och jag finns där för henne.
När man tänker tillbaka var allt så perfekt, man hade inget ansvar för någonting, ingen oro för framtiden...
Men ändå, när man sätter sig och tänker efter lite mer noggrant, så var det ju inte alls så!! De bekymmer man hade då framstår kanske idag som bagateller, men DÅ var det ju livsavgörande frågor.
Mobbing och grupptillhörighet... Mobbad för att man inte var som andra ansåg att man skulle vara, en evig kamp för att bli vän med rätt personer så att man skulle bli någon att räkna med, för att slippa bli mobbad... Att forma om sig själv, att klä sig rätt, att säga och göra rätt saker. Och ändå blev man kallad för det ena öknamnet efter det andra.
Barn är grymma. Grymma mot dem som sticker ut. Men egentligen så är det ju inte barnens fel. Barn är grymma för att de blir lärda av vuxna att genast slå ner på det som är avvikande. Glasögon, tandställning, ett födelsemärke på fel ställe, ett annorlunda sätt att skratta... listan kan göras oändlig.
Tyvärr finns det ingen universallösning. Jag har då åtminstone ingen. Och det värsta är att jag vet att mitt barn en dag förmodligen kommer hamna i samma cirkus.
När vi växte upp lekte livet
vi var evighetens hopp
det var helt självklart att vår framtid skulle bli
oförbrukat fri
Somrar svepte fram
jorden värmde våra fötter där vi sprang
rågen gungade och gräset växte grönt
hela livet var så skönt
Frusna på en strand
flög vi drakar medans tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå...
[Ted Gärdestad - Himlen är oskyldigt blå]
Men visst har jag fina minnen från barndomen också!! Underbara somrar i sommarstugan. Bad i det iskalla havet på skolavslutningsdagen. Timme efter timme då vi bara satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Övernattningar i Ninas lekstuga på läckande luftmadrasser så att vi låg på det hårda golvet på morgonen. Hela kvällar när vi satt och analyserade sångtexter och lyssnade på musik. Vinbärskrig med min lillebror. Pirr i magen när man träffade killen man var förälskad i.
Jag tror att det bästa min barndom gav mig var Nina. Hon är min själsfrände, och jag tror att om inte hon hade varit så hade jag aldrig velat se tillbaka på den tiden. Att få träffa en vän som förstår en så fullkomligt är inte alla förunnat.
Men tyvärr så träffas vi alldeles för sällan nu. Men även om det kan gå månader mellan de gånger vi träffas, så vet jag ändå att hon alltid finns där för mig. Och jag finns där för henne.