Meny till lördag, vår tioårsdag!

Förrätt: Vitlöksbröd med aioli
Huvudrätt: Helstekt vitlöksgratinerad oxfilé, potatisgratäng och svampsås.
Efterrätt: Marängswiss.
Vad tror vi??

Tips!

Skrev ju i utmaningsinlägget "min dag" att jag hade köpt lite nagellack i roliga färger. Har provat det nu och är faktiskt riktigt imponerad. Det är nu två dagar sedan jag målade naglarna och lacket är fortfarande jättefint, vilket är ovanligt när det gäller mig. Jag brukar alltid lyckas kantstöta det inom några timmar =) Det bästa är att lacken är jättebilliga, 39,50 på H&M. De finns i massor med roliga färger, så prova, prova, prova!


Utmaning dag 7 - min bästa vän

Jaa ni, här blir det väl lite av en definitionsfråga =) Den som vet allra mest om mig och alla mina fördelar och nackdelar och ändå på något magiskt vis lyckas älska mig för den jag är, är såklart Älskling =) Men jag stryker honom från rubriken här eftersom det handlar om "bästa VÄN". Så jag skulle väl tro att svaret på den här frågan är ganska givet, det är naturligtvis Sara. Vi har känt varandra i cirka 10 år, även om det har varit perioder under den tiden när vi inte har umgåtts. Men de senaste fem-sex åren har vi umgåtts mer eller mindre dagligen, och det finns nog ingen människa i världen förutom Älskling som vet så mycket om mig som hon. Hon är en suverän vän, alltid redo att stötta mig när jag har det jobbigt och att dela min glädje när det hänt något bra. Det finns inte många människor som jag kan sitta tyst tillsammans med långa stunder i sträck, men hon är en av dem för det blir aldrig en obekväm tystnad. Visst har vi haft någon dispyt under åren, men det är väl helt enkelt sådant som hör till när man umgås så mycket som vi gör =). När det händer mig något, bra eller dåligt, så är hon och Älskling alltid de första som får veta det, och Saras åsikter betyder mycket för mig.
Älskar dig gumman och jag är sååå glad att du är min vän!

Utmaning dag 6 - Min dag

Min dag började (som brukligt är) med att jag vaknade. Kan ni tänka er? Klockan 10.00 hade jag möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen. Varje gång jag träffar henne så blir jag inom mig tvungen att ta tillbaka alla elaka kommentarer jag brukar fälla om Arbets, för hon är verkligen suverän att ha att göra med. Stöttande, engagerad i sitt jobb och glad och trevlig. Jag vet inget säkert än, men min förhoppning är att jag snart ska få börja praktisera på kommunen, vilket vore suveränt. Men men, vi får väl se hur det blir.
Efter mötet handlade jag och sen for jag hem för att fixa lunch åt lilla familjen. När klockan blev halv tre så plockade vi upp svärmor och sen begav vi oss mot Lule. Lite shopping blev det för min del, bland annat lite nagellack i roliga färger och ett par böcker av min Favoritförfattare Just Nu, Marian Keyes. Snälla svärmor bjöd på middag på Asian Kitchen, sen gick jag en sväng på Willys för inköp av bl.a hundmat. Sen begav vi oss hemåt.
Väl hemma på byn så for jag en sväng till bästa Sara för en kaffekopp och avlämnade av lite grejor som jag köpt åt henne.
Resten av kvällen har jag spenderat framför teven, har sett A beautiful mind för första gången. Bra film!
Nu sitter jag och slötittar lite på Ondskan, men snart är det dags att stänga av och hoppa i säng, har min lille prins hos mig nu eftersom Älskling jobbar natt!
God natt med er!

Utmaning dag 5 - vad är kärlek??

Haha, det var ju kanske inte enklaste frågan att besvara =) Eller egentligen är det ju väldigt enkelt, svaret kan nog sammanfattas i ett enda ord (eller snarare namn), dvs Wille. Med detta vill jag inte säga att kärlek inte även är det som jag känner för Älskling, men det handlar ändå om olika saker. Den kärlek som jag känner för mitt barn är ju fullständigt villkorslös och evig, vilket jag inte tror att kärlek till någon annan människa kan vara. Min uppfattning är att ens partner/sambo/man/fru osv kan göra saker som är så oförlåtliga att kärleken tar slut, men kärleken till Wille skulle aldrig kunna dö. Den där kärleken som gör att det ibland blir alldeles trångt i bröstet, som gör att jag blir tårögd och fånig för minsta lilla nya grej som han lär sig. Varje gång han är arg och ledsen så blir jag också ledsen och vill inget hellre än trösta, även om jag vet att jag måste stå emot vissa gånger, för det är nödvändigt att få bli arg och ledsen ibland. Varje gång han klarar av något som tidigare varit för svårt håller jag på att spricka av stolthet.

Ursäkta, men vem har sagt att man blir alldeles fånig av att få barn?? Den personen hade då rätt iaf!