You haven't lived until you've found something worth dying for

Det kommer över mig nästan varje dag. Hur sjukt mycket jag saknar Raja. Hon kunde vara riktigt jobbig, men det är ju inte det man minns så här i efterhand. Jag minns hennes vilda glädje så fort någon knackade på dörren, hennes tokryck när hon fick bada första gången varje vår. Hur mjuk hennes päls var och hur kloka ögon hon hade. Jag minns när hon låg bredvid en nyfödd Wille och vaktade honom. Och det värsta av allt är att jag aldrig slipper bilden av henne på golvet där hos veterinären. Hur hon tittade på oss innan hon fick sprutan och hur hon sen la sig ner och bara väntade. Och att sen lämna vår vackra, underbara hund livlös på golvet. Om jag hade vetat hur jobbigt det en dag skulle bli när det var dags att ta ett beslut för hennes bästa, så hade jag nog aldrig velat ha husdjur.

Idag har det gått en vecka sedan Raja fick somna in. Visst blir vi ledsna fortfarande ibland men överlag så känner jag mig glad över att vi fick ha henne i nio fina år och säker på att vi tog rätt beslut. Men idag skulle jag fylla i blanketterna till försäkringsbolaget och då kom tårarna igen. Gud så jag saknar henne! Hon kunde vara sjukt envis och irriterande ibland, men hon var så glad, så intelligent och världens snällaste hund! Hon var vår första bebis och jag kommer alltid att minnas henne med så stor glädje. Det blev så verkligt på något vis...
Raja, den första dagen hos oss!

Saknar Raja så att det gör ont. Att aldrig mer få höra hennes eviga gnällande, aldrig mer få stryka hennes supermjuka päls... Det kändes så hemskt att lämna henne där på golvet på kliniken alldeles ensam! Men om några veckor kommer hon hem och då ska hon få vila i Brännis. Wille har lovat att han och Danne ska göra ett jättefint kors och så ska vi ha begravning. Wille frågar mycket om henne just nu, tur att man vet att sorgen lindras så småningom :-/

Vår älskade, fina, kloka Raja har fått somna in nu. Det var fruktansvärt men jag vet att hon har det bättre nu och att vi gjorde rätt. Hennes njurar var på väg att lägga av, hon hade diabetes och dessutom en stor tumör i magen som tryckte ihop magsäcken. Hon hade gått ner nästan fyra kilo på kort tid, hon åt inget och orkade varken promenera eller leka. Jag är ändå glad att det gått så fort och att vi fått ha henne i nio fina år. För bara 3-4 veckor sedan skuttade hon omkring som den valpiga gammeltant hon var. Nu behöver hon aldrig ha ont mer, och även om det gör ont i oss så vet jag att det kommer gå över och bara fina minnen blir kvar. Älskade Raja, lek nu riktigt mycket och spring med dina kompisar där uppe så kanske vi ses igen en dag <3

Vår lilla Raja har knölar kring juvret och bakom öronen :-( blir samtal till veterinären i morgon och så hoppas vi på att det inte är cancer. Min lilla bebis, vad skulle vi göra utan dig? Och Meja skulle förmodligen sörja ihjäl sig.

Meja, eller Honey Queen's Chiccolina som hon egentligen heter, är en fin dam som flyttade till oss förra hösten, eftersom hennes gamla matte tyvärr inte kunde behålla henne.

Det har varit många turer fram och tillbaka med henne. Först verkade det som att min sambo var allergisk mot henne, men hur det nu blev så blev han bättre, så då beslutade vi mer eller mindre att behålla henne. Sen kom nästa bakslag, HD-röntgen visade att hon har HD-status D, vilket som bekant inte alls är bra. Frågan var ju nu om hennes höfter skulle klara av det eviga busande och springande som blir följden när man har två livliga vovvar kring två år? Det ansåg veterinären att hon kunde, så hon blir kvar hos oss, så länge min sambo inte blir dålig igen.

Hon är en underbar hund, mjuk, gosig och eftergiven (lite väl mycket ibland). Kanske inte lika intelligent som Raja, men väldigt mysig. Två saker har dock varit svåra att vänja sig vid...

1. Hon äter allt. ALLT! Ska inte ens börja spalta upp en förteckning över grejor hon har ätit.

2. Hon är tyvärr ganska nervös av sig. Inte så att hon blir aggressiv på något sätt, men det är ganska irriterande när hon ska springa och gömma sig så fort dammsugaren åker fram och börjar brumma :-) Så sent som förra veckan upptäckte jag att hon även är rädd för skurmoppen....

Här har ni min och Dannes allra första bebis!  Namnet är Raja, en blandrastik bestående av gråhund, jämthund, engelsk setter och bordercollie. Hon är ett intelligent energiknippe som får alldeles för lite stimulans som det är nu, men hon verkar klara även det ganska bra. Hon är en väldigt stabil hund, psykiskt sett. Är nästan inte rädd för något, vilket är skönt som omväxling.... (se inlägget om vår andra hund).
Det enda hon verkar vara riktigt rädd för, är mörker :-)

Kort sagt en härlig dam, som trots att hon fyllde två i vintras är precis lika valpig fortfarande!