You haven't lived until you've found something worth dying for

Jag har en hel lista med dåliga vanor och laster som jag gjort mig av med, men nu var det ju inte det utmaningen handlade om så det kan jag kanske lämna därhär.

När det gäller dåliga vanor och laster som jag faktiskt HAR kvar, så är nagelbitandet det första jag kommer på. På ett lite personligare plan så är nog min sämsta vana det faktum att jag alltid låter mitt dåliga humör gå ut över Älskling, även om han inte har gjort något fel =)

Laster då. Kaffe är väl första tanken, och även choklad! Numera har jag ju dock gått över till enbart mörk choklad, vilken i och för sig är lika god, om inte godare, som den skräpchoklad jag åt förr! Sen finns det såklart fortfarande situationer där all min uppövade självbehärskning ibland inte har en chans ändå. Exempel: kinamat, vitlöksbröd och ostkrokar =). Så sådant får jag se till att undvika annat än vid särskilda tillfällen..

(tidsinställt inlägg)

Just nu måste jag absolut säga att löpning är min favoritträning! Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna gilla det här med att springa så mycket, men det gör jag verkligen. Tycker även väldigt mycket om boxningsträningen med Älskling, men där är det liksom en annan sak. När jag springer så tränar jag verkligen ensam, medan boxningen även är ett sätt för oss två att umgås på tu man hand och därför blir lite annorlunda.

Längtar verkligen tills jag har gått ner såpass mycket i vikt att jag vågar börja springa utomhus. Är lite för rädd om mina knän för att göra det riktigt än =)

Det som inte dödar, det härdar!

Oj oj, här finns det nog inget enkelt eller snabbt svar. När det gäller min tro så kan jag börja med att säga det att jag är mer eller mindre uppvuxen i kyrkan, från kyrkans barntimmar via miniorer och juniorer till konfirmation och sen även kyrkans unga. Numera vistas jag dock sällan i kyrkan, annat än när det är dags för dop, begravningar eller bröllop. Jo, möjligen också julottan =). Jag kan rabbla trosbekännelsen och fader vår och kan en hel del om bibeln. Däremot så drar jag mig för att kalla mig troende. Eller snarare är det så att jag är ganska övertygad om att Gud finns, men samtidigt är jag för pragmatisk för att tro på att Gud skapade jorden på sju dagar eller att människan skapades till Guds avbild. Så jag antar att jag kan kallas för tvivlare =)

Har visst råkat halka lite efter med min utmaning =) Nåja, det gör ju inte direkt något...

Jaha, när mår jag som bäst? Spontant kommer jag att tänka på många olika tillfällen, måste bara lyckas komma fram till vad som får mig att må allra allra allra bäst.

Jag måste nog ändå säga att jag sällan mår så bra som när jag ser min älskade son helt galet lycklig =). Det härliga är att det krävs så lite för att en femåring ska må fruktansvärt bra, och att välmåendet dessutom smittar av sig!

Haha, ja det beror ju på om vi pratar om att titta på eller om att utöva =)

Oj, här skulle jag kunna orera både länge och väl, men får väl försöka fatta mig någorlunda kort =)

Ja här blir det ett kort och koncist svar: för det mesta ingenting! Brukar inte ha musik när jag tränar, utan när jag springer på löpbandet så tittar jag på teve och när jag promenerar ute så lyssnar jag hellre på fåglar och så vidare.

När (eller snarare om, är ingen höjdare på att bjuda på middag...) jag bjudit på middag i det förflutna så har det nog oftast varit fläskfilé i någon form, antingen senapsgratinerad eller i gorgonzolasås. Till det pressad potatis, vitlöksbröd och en sallad. Om jag bjöd på middag idag, efter GI:ns intåg i våra liv, så skulle jag nog faktiskt bjuda på ungefär samma sak men själv skippa potatisen och brödet bara! Kanske även göra en lite matigare sallad än vad jag gjorde förr i världen, kanske med stekt/grillad halloumi och en god vinägrett.

Haha, det var ju kanske inte enklaste frågan att besvara =) Eller egentligen är det ju väldigt enkelt, svaret kan nog sammanfattas i ett enda ord (eller snarare namn), dvs Wille. Med detta vill jag inte säga att kärlek inte även är det som jag känner för Älskling, men det handlar ändå om olika saker. Den kärlek som jag känner för mitt barn är ju fullständigt villkorslös och evig, vilket jag inte tror att kärlek till någon annan människa kan vara. Min uppfattning är att ens partner/sambo/man/fru osv kan göra saker som är så oförlåtliga att kärleken tar slut, men kärleken till Wille skulle aldrig kunna dö. Den där kärleken som gör att det ibland blir alldeles trångt i bröstet, som gör att jag blir tårögd och fånig för minsta lilla nya grej som han lär sig. Varje gång han är arg och ledsen så blir jag också ledsen och vill inget hellre än trösta, även om jag vet att jag måste stå emot vissa gånger, för det är nödvändigt att få bli arg och ledsen ibland. Varje gång han klarar av något som tidigare varit för svårt håller jag på att spricka av stolthet.

Ursäkta, men vem har sagt att man blir alldeles fånig av att få barn?? Den personen hade då rätt iaf!

Haha, det här blir ingen spännande uppräkning direkt =) men det är väl bara köra på....

Till frukost blev det två rostade mackor och ett mjölkglas, avancerat värre! Lunchen bestod av Centrumpalt och middagen blev gourmeträtten varma mackor (förvisso med Boxholms vitlöksost, så lite lyx var det allt!).

ja, det var det =) Vi får hoppas på att morgondagens inlägg blir mer spännande. Nu ska jag natta Vilden och sen ska jag ut och silverspraya miljoner kottar...

Oj oj, vad ska jag berätta om dem då?? *funderar* Till att börja med så lever de inte tillsammans, de skiljde sig när jag var ungefär sex år. Mamma heter Charina, bor i en lägenhet här i Byn, jobbar på RFN och läser en HEL del böcker, något som definitivt har smittat av sig på mig. Hon älskar att göra Traderafynd, framförallt ljusstakar och ljuslyktor och tittar mycket på engelska deckarserier på TV. Två saker som jag avundas henne är dels hennes förmåga att klä sig väldigt snyggt, dels hennes snygga ben!

Pappa heter Börje och bor tillsammans med sin fru Susanne i ett grönt och vitt hus i Vidsel. Även han jobbar på RFN. I huset bor även ett par katter och en hund, så han gillar djur väldigt mycket. Pappa verkar alltid ha något att göra och sitter sällan stilla! Och dessutom verkar han trivas med att ha det så =). På somrarna hittar man dem oftast i stugan ett bit utanför Vidsel och på hösten är det älgjakt som gäller. Om jag ska berätta om något som jag avundas honom också, så är det nog framförallt hans energi.

Sisådär, det var litegrann om de som satte mig till världen =)

Oj oj, ska man minnas sånt här?? Såvitt jag vet så var min allra första stora förälskelse en kille vid namn Mats. Våra föräldrar umgicks en del och det var lika spännande varje gång vi skulle träffas =). Var kär i honom i flera år, från kanske tio års ålder upp till en 12-13 år kanske. Och de flesta som läser det här minns nog hur det var att vara kär i den åldern...

Vet inte om jag har så mycket annat att säga om det här ämnet, det är lite för länge sen och mitt minne är inte alltid det bästa =)

Nog för att jag tror att de få stackare som läser denna blogg vet precis vem jag är, men det är väl bäst man följer reglerna.

Jag föddes för drygt 26 år sedan och levde mina första 16 år i Vidsel, först i hus, sen i lägenhet och sen i hus igen. År 2000 flyttade vi till Älvsbyn, till en röd villa på Västermalm. Samma höst började jag gymnasiet på Strömbacka, Handelsprogrammet. DET var väl inte det mest lyckade jag har gjort, men något gott kom faktiskt ur det hela: på skolbussen träffade jag världens snällaste, gulligaste kille. Killen var naturligtvis Danne, och jag föll pladask för honom en dag när han värmde mina händer på den där bussen =). Den 25 december 2000 kysstes vi första gången och sen dess har det varit vi! Våren 2003 flyttade vi hemifrån tillsammans, in i en liten, mycket konstig lägenhet. Vi lekte sedan nomader, mer eller mindre, med många flyttar hit och dit tills vi till slut landade i en grå villa i januari 2006, i vilken vi fortfarande bor kvar.
Som sagt så var det där med Strömbacka ett misstag, så efter första året hoppade jag av och bytte linje till samhällsprogrammet på Älvsbyns gymnasium. Där hade jag tre roliga år med teateruppsättningar och skaffade underbara vänner! Jag tog studenten 2004 och därefter hade jag några ganska händelselösa år fram till att vår fantastiska son föddes i februari 2006. Mer om detta en annan dag, under en annan rubrik!

I juli 2007 ansökte jag helt spontant till universitetet i Luleå och kom in på Rättsvetarprogrammet. De här tre åren har varit fantastiskt roliga och utvecklande, inte minst tack vare fina klasskamrater. Nu är jag arbetslös, vilket är mindre roligt, men det måste ju gå det också. Hoppas på och jobbar för att få ett jobb så snart som möjligt, så håll tummarna för mig är ni snälla =)

Nu vet jag inte hur mycket mer jag törs skriva, vill inte stjäla material från kommande utmaningsdagar =)

Dags att börja förbereda middagen!

som kanske kan få mig att blogga lite oftare =) Jag kan inte lova att jag får det här gjort på exakt trettio dagar, kan nog bli lite fler än så, men så småningom....

Så här ser utmaningen ut: