Det finns en sak jag inte förstår
Angående det här med att bli flerbarnsförälder alltså. Jag kan bara inte sätta mig in i hur det ska gå till att älska ännu ett barn på det enorma, världsomvälvande sätt som jag älskar Vilden. Hur är det möjligt?? Hur räcker kärleken till?
De här sista dagarna innan tillvaron här hemma förändras totalt för oss allihop så passar jag verkligen på och tankar Vildentid! Det finns mycket som jag ser fram emot när lillbebis kommer men det finns väldigt mycket jag gruvar mig för också. Vilden är van att ha vår fulla uppmärksamhet och att alltid bli satt i första rummet. Det kommer nog bli besvärligt (men nyttigt!) för honom att lära sig att ta hänsyn och få stå tillbaka lite ibland. Men jag tror att han blir en suverän storebror! Syskon är nog det bästa livet kan förse en med, även om de också kan vara lite jobbiga ibland :-P
Nä, nu ska jag sluta filosofera, återvända till Fringeavsnittet jag ser på och sen krypa ner i sängen bredvid min underbara lillprins! God natt på er!
Hej! Halkade in på din blogg via Anettes blogg, och läste detta inlägg och kände att ja måste lämna ett litet avtryck:) I februari fick vi vårt andra barn, och en tid innan de gick ja i precis samma tankar som du. Grinade var å varannan dag för att ja funderade vad vi gett oss in i, hur skulle de gå att älska två sådär galet mycket. Men vet du, de mest fantastiska är att de GÅR faktiskt älska två barn, lika mycke! De är klart att den första tiden slets man mellan total lycka, och dåligt samvete just för att man var så van att första barnet fått all tid, men de tar sig med tiden å idag är jag sååå lycklig över mina små hjärtan :D Lycka till med allt:)