Hårt arbete lönar sig
Nu var det dags för ett lite kontroversiellt ämne även här :-)
Bakgrund: när Vilden var bebis höll vi på att duka under av sömnbrist. Enda sättet att söva honom var att mata, och sov någon längre stund gjorde han bara med bröstet i munnen. Ohållbart! BVC rekommenderade den berömda femminutersmetoden, vilket gränsar till barnmisshandel enligt mig :-/ vi testade en kväll men vi pallade inte. Nu då?
På babysimmet träffade vi en bekant som hade en flicka i samma ålder som Vilden. Vi kom in på ämnet sömn och hon sa de magiska orden som räddade oss: "Anna Wahlgrens Barnaboken" och "Sova hela natten-kuren". Vi läste in oss stenhårt på kuren och sen körde vi. Då var Vilden runt 7-8 månader. Tredje natten av kuren sov han lugnt och tryggt hela natten lång, och det har han fortsatt med i alla år sedan dess, förutom naturligtvis vid magsjukor och någon enstaka mardröm. Men även då somnar han om och sover gott, så trygg är han i sin sömn och sin säng!
Miniman är mer eller mindre "standardmodellerad" från ca 1 1/2 månads ålder, dvs vi har försett honom med fasta och tillräckliga mat- och sovtider och lärt honom att somna på egen hand. Det enda jag ångrar lite är införandet av tutten, men gjort är gjort och spädisar måste ju tillfredsställa sitt sugbehov på något vis. Hellre tutten än jag om vi säger så!
Tutten gjorde dock att vi inte såg till att införa rutiner för att få honom att somna om utan vi gjorde det enkelt för oss och stoppade bara in tutten. Vips, sömntrubbel... Helt plötsligt åker tutten ur fjorton gånger per natt.
Så nu kör vi en sova hela natten-kur på Miniman. Vi har gjort bort tre nätter och de två senaste har han sovit elva timmar i sträck, utan tutte och utan nattmål. Visst kommer det att komma några bakslag och dagslurarna sitter inte stenhårt ännu men vi kommer dit! Är så glad och tacksam att vi fick nys om Annas metoder, att lära sitt barn att vara trygg i sig själv och kunna somna och somna om själv är nog den bästa gåva man kan ge!
Som sagt, kontroversiellt ämne, och jag förväntar mig inte att alla ska ropa "hurra!" och göra som vi men det här är VÅRAN solskenshistoria :-)
Man måste ju göra det man kan för att få en bra nattsömn och då spelar det ingen roll vad man gör. Bara man anpassar det till sig själv och barnet... Vi har varit alldeles för slappa med våra barn och det märks nu. Så jag ångrar djupt att vi inte har gjort som ni... Men det får vi ta när jag blir frisk! Lycka till i fortsättningen! Saknar er massor!!!