Stor och liten
Det är bara konstatera att relationen till ens barn förändras lite när de blir äldre :-) deras mamma är jag förstås och kommer alltid att vara, men med Wille så känner jag mer och mer att jag saknar min lilla KOMPIS när han inte är hos mig! Med Alvar handlar det ju fortfarande mestadels om ren fysisk omsorg, men i takt med att barnen blir äldre och äldre så blir det ju mer fråga om "mental omsorg" om ni förstår vad jag menar. Wille behöver ju oss vuxna på ett helt annat sätt: som gränssättare, bollplank, informationskälla och en famn att krypa upp i när saker inte blev som det var tänkt och när han behöver vara liten... Men ju längre tiden går och ju äldre han blir, desto mer inser jag att vi på nåt sätt får våra barn till låns. De blir större och slutar behöva oss på samma sätt. Det gäller verkligen att spara varje kram i minnet för snart får man väl brotta omkull honom för att stjäla sig en :-) det är supermysigt att ha en bebis men vissa gånger är det baske mig ännu mysigare att ha en sjuåring!