Liten blir stor så fort
Åren med Vilden har verkligen lärt mig hur fort tiden går. Även om jag intellektuellt mycket väl förstår att åren rullat på så KÄNNS det som igår som vi låg där på förlossningen och fick träffa vår son för första gången. Och nu är han en sjuåring som går förskoleklass, börjar lära sig läsa och är intresserad av matte. Han tränar taekwondo, åker slalom och är så fruktansvärt vetgirig om allt mellan himmel och jord. Tiden har rusat iväg och det känns som att jag missat hälften ibland :-) nu när vi fått barn nummer två så många år senare så försöker jag verkligen ta vara på varje minut och lagra alla minnen med Miniman, för nu vet jag av erfarenhet hur snabbt allt går.
Ett av de jobbigaste ögonblicken i mitt liv var den första gången jag släppte av Vilden utanför skolan och såg honom gå mot skolan med ryggsäcken på ryggen. Då kändes det som att hjärtat var på väg ut ur kroppen och jag vinkade hejdå till en småbarnstid som aldrig kommer tillbaka, vilket känns både vemodigt och skönt.
Ta vara på de både jobbiga och härliga första åren! De går så fort och kommer aldrig tillbaka.