Man kan ju bli deppig för mindre

Usch, vår säkra lilla sovare har förvandlats till ett ängsligt vrak på nätterna! Han skriker och skriker och skriker fast han är så trött att ögonen går i kors... Vi är in, kramar om och bäddar ner, går ut och ramsar och sen stänger vi dörren. Tyst några minuter, sedan går sirenen igång igen...

Jag vet att det är dumt att själv bli osäker och nervös när barnen strular på nätterna, men jag kan inte riktigt låta bli. Vi är ju minst sagt bortskämda, Alvar har ju sovit hela nätter sedan han var 4-5 månader gammal. Innan inskolningen på dagis sov han mer eller mindre klockrent, 12 timmar natt och 2 timmar middagslur. Men inskolningen har verkligen tagit hårt på honom!

Nä, bara plocka fram självklara attityden, mamma/pappa ÄR här ute, du är trygg och på natten sover man! Men det är inte alltid så lätt när man själv är vindögd av trötthet =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback