Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom.
Det har varit några turbulenta dagar nu på sistone... i måndags fick Meja två otäcka krampattacker då hon helt tappade styrseln över kroppen, och sen hände det igen i tisdags. Har varit i tät kontakt med veterinären och idag var vi in till kliniken i Öjebyn för att kolla upp henne. Nu har de uteslutit hjärt-, lever- och njurproblem, svaren på infektionsproverna får vi förhoppningsvis i morgon. Är allt okej med dem så återstår i princip bara epilepsi eller tumörer....med stor trolighet för epilepsi, ska jag kanske säga. Vilket väl är positivt på sätt och vis, det går ju då att medicinera i alla fall. Hur som helst, veterinären skrev ut Stesolid som vi ska ge om hon får långvariga anfall som måste hävas fort. I "hemläxa" fick jag att filma en eventuell framtida attack, så att veterinären har något att grunda diagnosen på. Skulle ju helst se att det inte kommer några fler attacker, men jag är då i alla fall beredd med mobilen ifall det kommer!
För någon som jag, som inte haft husdjur tidigare, så får ju sånt här en verkligen att inse hur mycket de betyder för en. Hundarna är verkligen mina små bebisar, jag vet inte vad jag gör om Meja har något som inte går att bota eller ens behandla... hur gör man för att orka ta beslutet att det är bäst för dem att somna in?!
Nej, nu ska jag släppa de dystra tankarna så länge. När hon inte har några anfall så är hon precis lika busig och pigg som vanligt, vilket ju är skönt. Jag håller tummarna för att det "bara" är epilepsi, och att den i så fall ska gå bra att medicinera.
Nu ska jag dra iväg till apoteket och hämta ut Stesoliden, så det finns hemma om det skulle behövas..
Hej med er.
För någon som jag, som inte haft husdjur tidigare, så får ju sånt här en verkligen att inse hur mycket de betyder för en. Hundarna är verkligen mina små bebisar, jag vet inte vad jag gör om Meja har något som inte går att bota eller ens behandla... hur gör man för att orka ta beslutet att det är bäst för dem att somna in?!
Nej, nu ska jag släppa de dystra tankarna så länge. När hon inte har några anfall så är hon precis lika busig och pigg som vanligt, vilket ju är skönt. Jag håller tummarna för att det "bara" är epilepsi, och att den i så fall ska gå bra att medicinera.
Nu ska jag dra iväg till apoteket och hämta ut Stesoliden, så det finns hemma om det skulle behövas..
Hej med er.
Kommentarer
Trackback