Himlen är oskyldigt blå

Finns få låtar som har berört mig så mycket som den här. Varje gång jag lyssnar på den så ser jag samma människa framför mig. En vän som jag tyvärr, av olika - alla dumma - anledningar inte träffat eller pratat med på evigheter. Jag saknar henne nästan varje dag, men när jag insåg att jag befann mig i en situation där det bara var jag som gav och gav, så tog orken slut. Men roligt är det ju ändå inte, hon har varit en så stor del av mitt liv i många år att det känns tomt utan henne.



Blev framtiden som vi trodde när vi var tio-tolv år gamla? Skulle inte tro det. Vilket väl är positivt i vissa avseenden och negativt i andra.

Känner att det här blev deppigt. Dagen har varit tung och jag skulle verkligen behöva sova, men jag har inte ro att gå och lägga mig. Men nu ska jag ta och göra ett försök i alla fall!

God natt med er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback