You haven't lived until you've found something worth dying for

Tyckt synd om mig själv idag. Gårdagens långpromenad blev tydligen den berömda sista droppen för min häl som gjort ont länge, för efter att jag suttit i soffan och stelnat till kunde jag plötsligt inte stödja på foten alls, knappt ens nudda golvet. Samma sak i morse så till slut åkte kryckorna fram för annars hade jag då inte tagit mig fram alls. Efter lite googlande och en lagom mängd tejp hade i alla fall maken min fått till en tejpning av foten som gjorde att jag kunde gå, halleluja! Ont men uthärdligt. Hälsporre är inte skönt när det går såhär långt!