You haven't lived until you've found something worth dying for

Jag har tre före detta vänner som jag saknar mycket och tänker på nästan varje dag. I två av fallen medger jag villigt att felet är delvis mitt, men till en av dem har jag sträckt ut en hand utan att få något tillbaka, så jag kan tycka att jag gjort mitt. Det tredje fallet är en annan femma. Där kan jag helt ärligt inte  se vart jag skulle ha felat. Denna vän ljög för sin omgivning och orsakade mig och många andra en hel del oro. Det första jag gjorde när det hela nystades upp var att höra av mig till henne och säga att jag var besviken och inte förstod varför hon gjort som hon gjort, men att jag fanns där för henne om hon behövde mig. Åren har rullat på med graviditet och småbarnstid och jag har inte hört ett ord ifrån henne. Möter henne ibland på bussen nu, och av någon anledning verkar hon arg på mig. Har svårt att förstå varför, ärligt talat? Hon har mycket att förklara för mig men hon har aldrig tagit det initiativet, så vart problemet ligger vet jag inte... Saknar alla dessa tre vänner mycket, men allra mest denna sista. Det är en av mina äldsta vänner och vi har alltid haft kul ihop. Visst skulle jag kunna ta första steget, men min åsikt är att hon borde visa någon vilja att förklara varför hon gjorde som hon gjorde. Sen är jag ju såklart inte så sugen på att ta kontakt och eventuellt bli avvisad, det är väl inget som lockar någon. Finns mycket jag undrar över och skulle vilja få en förklaring på...