Älskade barn
Jag kan inte förstå att dessa två fantastiska, underbara, vackra barn är våra! Jag tänker nog på det alldeles för sällan, men jag är så glad att vi fått två friska, välskapta barn att fostra och älska.
Vår storkille, som just börjat se sig om i världen med lite mognare ögon. Så många frågor att man till slut får sår i öronen, och dessutom långt ifrån alltid kan svaret på :-) som är så duktig med sin lillebror och är så rädd om sina vänner. Vilken gåva du är!
Och minimannen, som ganska nyss insett att det finns annat i världen än mamma, pappa och Wille. Så orädd för fysiska utmaningar, med blåmärken och en och annan sprucken läpp som följd... Försiktig bland nya människor, men så tillitsfull och glad. Lillskatten, barn nummer två som jag länge inte trodde att jag nånsin skulle vilja ha. Vilken tur att vi ångrade oss och att det var just du som blev resultatet!
Ingen ska påstå att det här med barn är någon dans på rosor, men vilken lycka de skänker i gengäld.
Kommentarer
Trackback